En återblick:
För precis ett år sedan skickades inbjudan till stormötet den 19 januari ut, som skulle lansera kampanjen Nej till marknadshyra. Vi tänkte stort – vi tog mål på 100 deltagare. Och det blev 150 deltagare!!! Detta stormöte drog sedan upp kampanjplanen för våren. Vi sa att det är inte frågan om symboliska protester – vi ska stoppa marknadshyra i nyproduktion och lägeshyra.
18 april var ett givet kampdatum sedan tidigare, och det föll väl ut. 160 protester runt om i landet ordnades, och kamp-kartan var helt rödprickig. Titta gärna på bildarkivet igen, det är så fint: https://raddahyresratterna.se/2021/04/18/en-fantastisk-dag-med-hyreskamp/
Sedan kom dagarna i juni när utredningen skulle presenteras. Justitiedepartementet var så pressade att de inte ville säga till oss vilken dag den skulle komma. Men den dagen, 3 juni, lyckades vi både ha en representant inne på presskonferensen och en sprudlande demonstration med över 100 deltagare på Sergels torg. Skiftet hade anslutit sedan tidigare och bidrog återigen med filmer, namninsamlingar och performance. Och det demonstrerades på 44 orter runt om i landet, Titta (på några av dem)! https://raddahyresratterna.se/2021/06/07/protester-landet-runt-svarade-utredningen/
Sedan blev vi kontaktade av Vänsterpartiets kansli i Stockholm. Vi hade sökt kontakt ett tag. Nu kom beskedet – det skulle bli action nu snart. Tillsammans genomförde vi “blixtaktion” under Stefan Löfvens valvaka, han hade fått 48 timmar på sig att svara på Nooshi Dadgostars bud.
21 juni blev det första gången någonsin som en regering fälldes på misstroendevotum i Sverige. Och frågan de fälldes på var Nej till marknadshyra. Vi höll “folkets misstroende-aktion” utanför, och det var helt oförglömligt när de besegrade ministrarna var tvungna att gå igenom vår manifestation när de skulle tillbaka från plenisalen till kontoren. Den 23 juni meddelades att marknadshyra i nyproduktion var skrotat, en timme innan vårt planerade stormöte – som blev en fantastisk segeryra.
Sen var det som alla andra glömde hyreskampen. Men inte Nej till marknadshyra. Under sommaren fortsatte vi gräva i lägeshyrefrågan och lyckades tillslut få fram att även detta projekt både var skrotat samtidigt som parterna med stöd av tjänstemän på justitiedepartementet försökte förhandla fram något liknande bakvägen.
Framförallt planerade vi inför demonstrationen den 18 september. Det är en tradition i Sverige att demonstrera vid riksdagens öppnande och det här var datumet vi hade valt. När riksdagen stängde för sommaren dominerade hyreskampen – när den öppnade skulle vi också sätta prägel.
18 september blev verkligen en demonstration med tryck i. Det var synd att det inte kunde bli riksmobilisering, det blev istället några lokala demonstrationer som i Malmö och Göteborg. I Stockholm användes för första gången en 100 meter lång banderoll, tack vare Skiftets stora insamling och aktivism. De 500 handplakaten, talen, artisterna, dansarna och inte minst demonstranterna – varav många väntat i 1,5 år av pandemi för att få demonstrera – var alla fantastiska.
Nej till marknadshyra lanserade den 18 september kampen mot Stockholmshyra som viktigaste måltavlan. Denna form av systematiserad hyressättning hade utvecklats till en speciell variant, under de 10 år den förhandlats, som skulle innebära inslag av marknadshyra och framförallt helt obefogade och stora hyreshöjningar för alla. Nästan ingen utanför de mest aktiva hyresleden kände till detta projekt som i oktober skulle slutförhandlas. Demonstrationen, vårt mediaarbete, namninsamlingen, och inte minst hyresförhandlarnas kritiska granskning genom åren satte hård press. Både Hyresgästföreningens toppar och bostadsbolagen backade så att vi kunde fira vår andra stora seger när även Stockholmshyra skrotades.
Under hösten hade vi upprättat kontakt med den mäktiga hyresgäströrelsen i Berlin, och skickat hälsningsmeddelanden till varandra. När Berlinarna satte skräck i bostadsbolagen genom att 59,1 procent röstade för att dessa ska exproprieras (återkommunaliseras) i den historiska folkomröstningen så jublade även Nej till marknadshyra.
Det här är bara ett axplock av allt som gjorts under året. Väldigt mycket finns dokumenterat på hemsidan och Facebook-sidan. Annan, superviktig, kamp drivits lokalt i motstånd mot ombildningar, renovräkningar, utförsäljningar mm.
Hyreskamp och kravet på social bostadspolitik har legat bakom viktiga valframgångar i världen i år, så som när Enhedslistens blev största parti i Köpenhamn eller när Kshama Sawant lyckades besegra storföretagen och högern i en nästan omöjlig folkomröstning (recall) i Seattle. Hyreskampen har för första gången spelat första fiolen även i svensk politik under 2021 och när Vänsterpartiet använt sig av frågan gav det omedelbart opinionsstöd. Vi vet att kampen underifrån är avgörande. Därför går Nej till marknadshyra in i valåret 2022 med både stort självförtroende och allvar inför uppgiften.
// Elin Gauffin