Det bostadspolitiska läget

Det är valår i år. Hur det går i valet är helt avgörande för hyresrätten och för nuvarande och framtida hyresgäster. De sista resterna av 1900-talets sociala bostadspolitik kan utplånas om de borgerliga partierna och SD vinner valet. Vi kan vänta ännu mer marknadsfrihet där plånboken avgör, segregeringen ökar och de fattigaste får social housing. Men det finns också en väg tillbaka till den sociala bostadspolitiken.

Valet är en möjlighet att stoppa nyliberalismen och låta staten, regionerna och kommunerna återta kontrollen över bostadsmarknaden och säkra det som står i grundlagen om allas rätt till en bostad. Men då behövs det partier som tydligt står för en rättvis bostadspolitik och för ut det till väljarna och talar om vad de vill genomföra. Och det gäller alla tre valen. 

Nu är bostadspolitiska frågor ofta komplicerade och lösningarna svåra att åstadkomma. Många politiker saknar kunskap. Risken är att partierna till vänster tycker att det är enklast att prata om annat än bostadsfrågor. Man vill slippa ta ställning till konkreta krav och är nöjda med att förslaget om marknadshyra i nyproduktion försvann.

Och det hänger faktiskt på oss och vår rörelse om bostadsfrågorna ska lyftas fram på rätt sätt i valrörelsen. Många människor vill ha en bostadspolitik som ger bra bostäder, hyresrätter som alla har råd med, sociala skyddsnät, infrastruktur som fungerar och miljö och klimat som gynnar människor och biologisk mångfald. Det var därför vi kunde mobilisera motstånd mot marknadshyror. Utan våra manifestationer och diskussioner på gator och torg och i organisationer hade Vänsterpartiet inte haft kraften att avsätta regeringen. Som aktivister måste vi fortsätta att arbeta i och utanför partierna för att få dem att avge bindande löften om en bra bostadspolitik. Vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet har många bra krav och åtskilliga som skulle kunna vara bättre. Och det gäller också Hyresgästföreningen. Vi ska driva på och delta i olika organisationer och vi ska vara ute på gatorna och diskutera vad som behöver göras för att uppnå våra mål. 

Och vi ska låta oss inspireras av hyreskampen i andra länder och städer, tex Berlin.

 Vi har en hård kamp framför oss mot den borgerliga bostadspolitiken och de nyliberala tankesmedjorna och ledarskribenterna. De bostadspolitiska programmen och motionerna som har lagts i riksdagen från moderaterna, centern, liberalerna och kd är tydliga. De trycker på lite olika saker, men i princip är de samstämmiga. Alla sätter ägandet av bostäder främst och vill ha ytterligare förmåner som billiga lån till köp av bostäder och hyrköp och enklare regler och lägre skatt vid andrahandsuthyrning. I miljonprogramsområden ska ombildningar fortsätta, det ska byggas ägarlägenheter och andelslägenheter med rätt att hyra ut i andra hand. 

 Med något undantag ska alla subventioner och investeringsbidrag försvinna Kommunernas möjligheter att planera bostadsförsörjningen ska inskränkas. Mark ska säljas till marknadspris. Allmännyttan har spelat ut sin roll. Strandskydd och naturreservat ska inte få hindra bostadsbyggande. Byggherrana ska få större inflytande över detaljplaner. Rätten att överklaga ska minska.

Denna politik praktiserar man och SD hänger på. I riksdagen röstade man bort investeringsbidragen ur budgeten i december. De var inte stora, men hjälpte till att hålla hyrorna nere i nybyggda hus. När några få av förslagen Utredningen Stärkt skydd för hyresgäster 2017 äntligen nådde Riksdan i höstas röstades de flesta ner av de borgerliga. Liberalerna och SD röstade till och ned emot det självklara förslaget att en hyresvärd måste erbjuda återflytt eller en ersättningslägenhet om lägenheten förstörts av brand.

De borgerliga partierna anser att avtalsfrihet och fri hyressättning i hela beståndet är nödvändigt på sikt. Utredningarna om marknadshyra i ny produktion och om lägets betydelse för hyrorna är visserligen begravda, men ideerna består. 

Nyliberala ekonomer är eniga om att hyresrätter framför allt finns till för att ekonomin ska fungera. De ska ge kortsiktigt boende för unga och äldre och när samhällen förändras. Ägda bostäder är normen.  Det ska gå snabbt och lätt att få en hyresrätt och månadskostnaderna får vara höga. Problem får lösas med bostadsbidrag. Men hittills är de bara liberalerna som gått ut med tydliga förslag om att allmännyttan ska omvandlas till social housing.

De marknadsliberala ideerna tillämpas också i regioner och kommuner. Det är vår uppgift att lyfta fram de lokala bostadsfrågorna. 

Det kommer också att bli mycket intressant att se vad det finns för förslag i utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning dir 2020:53 som ska redovisas 31 mars Inget har läckt ut från utredningen som leds av miljöpartisten Karolina Skog. Utgångspunkten är ett helt riktigt konstaterande att det saknas bostäder för hushåll med låga inkomster, att det finns trångboddhet och osäkra boendeförhållanden. Men direktiven spretar åt olika håll. 

Utredningen ska bl.a. analysera statens  och kommunernas roller när det gäller bostadsförsörjning, hur kommunernas hyresgarantier ska bli mer kostnadseffektiva, hur bostadsförmedlingarna fungerar, vad allmännyttan betyder för bostadsförsörjningen, hur kommunerna kan använda sin mark för socialt hållbar bostadsförsörjning, undantag från amorteringskrav för förstagångsköpare och analysera villkoren för den icke spekulativa bostadsmarknaden och föreslå hur den kan öka. Som exempel nämns kooperativa hyresrätter, bogemenskaper och dessutom hyrköpslösningar som knappast är icke spekulativa. 31 mars ska också en annan utredning lämna förslag om lån till ungdomar som köper sin första bostad.

Vilka förslag till åtgärder kommer att föreslås, blir de bra eller dåliga? Och hur kommer partierna att ta emot dem?  Kommer utredningarna att ge genomslag i valrörelsen? Vi måste vara beredda på att borgarna och Timbro med flera kommer att fånga upp allt som stödjer privat ägande och dissa alla eventuella bra förslag. Ett är säkert. Vi har mycket arbete framför oss innan vi har vunnit över högern.

// Tal av Eva Fee, stormöte 19 januari 2022